Nu har jag bloggat på Unga Rörelsehindrades hemsida under ganska lång tid. Det har väl blivit ett 50-tal inlägg eller så. Det har varit mycket lärorikt och jag har fått bra respons. Men den senaste tiden har jag inte hunnit uppdatera bloggen så mycket som jag hade velat. De senaste inläggen har kommit ur brådska snarare än inspiration.

Jag har varit lite dålig med att blogg på sistone. Som vanligt har jag en rad med ursäkter. Den här gången tänker jag skylla på jul- och Nyår, föreläsningar, planering av en ny resa till Tanzania i februari och förberedelser inför återupptagandet av min PT-utbildning (Personlig Tränare).

I dag bär det av till Stockholm igen för cirka tusende gången. Men Stockholm är en fin stad och det är alltid spännande saker som jag ska göra där. Den här gången är det att hålla workshops för LSU om internationellt partnerskap och demokratifrågor.

Här är en fin bild på ett tänt värmeljus för att symbolisera att det finns ljus i höstmörkret.  Den känsla som jag hoppas att ljuset skulle för med sig är en perfekt övergång till informationen om en i tiden närliggande temahelg där vi ska diskutera det mest intima och fokusera på varma kroppar som kelas under filten framför brasan. Och hur man får kärlekens låga att brinna trots att vardagen ibland är tuff och komplicerad.

Mitt i Eslöv finns en skog, i skogen finns en liten sjö. Många som inte bor i Eslöv och som har varit där. säger att platsen krossar deras tidigare föreställningar om att Eslöv skulle vara en tråkig och faktiskt helt ointressant flugskit på världskartan. Ja, så förklarade faktiskt en barndomsvän för mig, hur Eslöv hamnade i kartboken. Sidan över Skåne låg öppen och en fluga hade vägarna förbi och bestämde sig för att lätta på trycket. Så hamnade staden Eslöv , enligt min barndomsvän Jonas, på kartan.

Det här med fildelning är ju på tapeten. Jag tycker väl rent spontant att den som vill köpa något av någon annan ska betala för sig och inte bara ladda ner. Men lite tråkigt är det att allting ska vara Copyrightat idag. Det gör till exempel att jag inte har en snygg bild här istället. Jag tror att det kan bli lite tråkigt att bara lägga upp bilder på sig själv. Men jag har kameran med mig här i Stockholm så jag ska försöka ha den i beredskap om något bra motiv skulle dyka upp.

Det gångna året slutade lika illa som det förrförra. Under den sista veckan har jag lyckats förstöra en TV, alla fasta telefoner i lägenheten, min mobil, min laptop och vasken i badrummet. Men varje nyår känns som en nystart. Olyckan innan tolvslaget gör att jag ändå tror på lite mer tur när det är nytt år. Jag tror att det sätter sig lite på det kollektiva medvetandet det där. Jag tror att vi alla känner oss lite piggare och börjar se lite ljusare på framtiden den första tiden på året. Det får oss att fatta en del okloka beslut i form av en lista som vi normalt brukar ångra i samma stund som omgivningen påminner om oss att vi faktiskt lovade igår att vi skulle börja i morgon.

Första gången jag arbetade med boken var hösten -99. Jag var nyss hemkommen från en resa till Sydamerika och kände att jag behövde berätta om mina upplevelser. En vän till familjen, kyrkoherde till yrket, sa vid ett tillfälle att jag skrev poetiskt. Men de poetiska utsvävningarna hade sitt pris. Det som låter klokt och fint i sitt eget huvud en måndag kan låta töntigt och snurrigt på en tisdag. Jag blev aldrig riktigt nöjd.