Det senaste förslaget som kan komma att användas som bedömnings instrument vid bedömning av assistans är så kränkande av den personliga integriteten att jag inte finner ord för det. Instrumentet är på 91 sidor och skall detalj granska människor minut för minut.

Jag lever just nu livet som synskadad - fast bara temporärt! Flera gånger har jag gnällt på politikerna att de borde sätta sig i en rullstol och försöka göra ett restaurangbesök på Lilla Torg i Malmö. Nu känns det uttalandet som ett misstag som ber vid foten av alla andra misstag jag gjort. Det värsta jag vet är nämligen att bli beskylld för att "kasta sten i glashus", som det heter på ordspråk. Du förlorar lätt trovärdigheten om du inte själv har haft på sig just de där skorna innan du öppnar munnen. Det är ju hela tanken med en förbund som Unga Rörelsehindrade där vi alla har egna erfarenheter av våra funktionsnedsättningar. Men hur stor kunskap har vi om varandras funktionsnedsättningar? Vad kan vi lära oss av det?

Någon berättade för mig att en man hade bestämt hävdat att han inte hade fått någon potatis trots att potatisen låg snyggt och prydligt på tallriken framför honom. Han var stroke-patient och hade något som kallas för neglekt vilket innebär ett förnekande av den skadade sidan. Hela hans vänstra synfält var borta. Och potatisen låg till vänster på tallriken.