När jag stirrar upp i taket, som jag ofta gör, så retas jag ofta av känslan av att vilja göra allt själv. Att ett glödlampsbyte kan vara så svårt. Det känns som 10 meter upp till taket. Att ens försöka ge mig på det hade bara sett löjligt ut. Det går ju inte. Så jag ringer efter min systers kille. Han tar med sig en stege och byter lätt glödlampan. Men i samma stund förstår jag hur beroende av andra jag faktiskt är. Hade min systers kille inte hjälpt mig så hade jag fått leva i mörker eller i det dystra skenet av stearinljus.

Jag har nu gått på GI-metoden i en dryg månad. GI står för Glykemiskt Index och metoden går ut på att man drar ner på de snabba kolhydraterna som får blodsockret att åka berg- och dalbana. Då producerar kroppen mer insulin vilket ökar fettlagringen. Ungefär så. Jag följer en tabell som visar hur högt GI-värdet är för olika livsmedel. Jag äter t.ex. ingen potatis, pasta eller ris. Däremot äter jag kött. Rårivna morötter är bra men kokta morötter har ett högt GI-värde. Frukt likaså. Ja, det är en hel vetenskap. Men det fungerar! Jag behöver inte svälta mig själv. Jag äter bara rätt mat och tränar regelbundet.

Som ledamot i Förbundsstyrelsen så tycker jag att det är viktigt att vi är så tillgängliga som möjligt för medlemmarnas åsikter och idéer. Min förhoppning är också att vi som bloggar ska kunna inspirera och motivera andra att våga ta ställning och säga vad man tycker. Det var ju Kung Carl XVI Gustaf som sa.