Nu befinner vi oss på Grötö och väntar på att alla deltagare ska komma hit och att vi ska få lite god mat i oss. Det har varit en lång dag för många utav oss. Själv började jag min resa kl. 9 i morse från Skåne. Jag hämtade upp David vid Centralstationen i Göteborg. Därefter valde vi fel bilfärja och snurrade runt på fel ö i cirka en timme. Kanske ligger det något i det som mina vänner brukar säga:

- Är Rasmus här? Okej, då är alla här!

Första gången jag arbetade med boken var hösten -99. Jag var nyss hemkommen från en resa till Sydamerika och kände att jag behövde berätta om mina upplevelser. En vän till familjen, kyrkoherde till yrket, sa vid ett tillfälle att jag skrev poetiskt. Men de poetiska utsvävningarna hade sitt pris. Det som låter klokt och fint i sitt eget huvud en måndag kan låta töntigt och snurrigt på en tisdag. Jag blev aldrig riktigt nöjd.

Hej igen. Först vill jag tacka Kjell Winberg för råden om gräsklippning. Därefter vill jag rikta en fråga till alla potentiella medlemmar i Förbundet Unga Rörelsehindrade: Var håller ni hus? Vi i Förbundet Unga Rörelsehindrade Skåne utmanar nu de andra regionerna att bli bäst i medlemsrekrytering. Vi kommer redan nu i höst att arrangera en medlemsfest. Ja inte medlemsträff utan det kommer verkligen bli en fest. Mer än så säger jag inte just nu.

Jag gillar doften av nyklippt gräs. Förr fick jag alltid någon annan till att klippa min gräsmatta. Jag trodde det var omöjligt att klippa gräset när man sitter i rullstol. Jag brukade rulla tätt bakom och sniffa det nyklippta gräset. Någon annan krattade ihop gräset i en hög. Jag rullade fram till högen och luktade lite till. Sen plockar någon annan upp gräset i en plastpåse och slänger på en anvisad plats för trädgårdsavfall. Det fick bli när någon hade tid.

      Jag spelar kälkhockey. Enkelt förklarat så kan det beskrivas som en variant av ishockey. Det spelas på is, efter samma regler som i ishockey och du tar dig framåt genom att staka dig framåt med dina klubbor som har dubbar längst ut på skaften. Jag är nyss hemkommen från en tävling i Tjeckien. Som lag gick det inte så bra men för egen del är jag mycket nöjd. Ett mål och en assist, blev bäste back i All Star Team och fick ett "Spirit of the Game"-pris.

Redan för flera månader sedan började man att kritisera OS-truppen, svenska regeringsrepresentanter och IOK för att inte tillräckligt protestera mot den kinesiska regimen under OS. Först skulle vi inte vara med alls, sen skulle vi bojkotta invigningen, sen skulle vi bära ett band om armen som bara vi skulle veta vad det betydde. "Ja, men de lovade ju", säger IOK. De lovade att göra det bättre för människorna om de fick OS. Sen när började vi förlita oss på löften gjorda av kommunistregimer? Jag kunde ha räknat ut att det var ord utan någon tyngre substans.

Jag har suttit länge på avbytarbänken nu. Jag får aldrig något friläge att göra mål. Mina kompisar har lite försynt börjat fråga mig om jag spelar med andra laget. Jag har gjort en del tavlor precis i skottögonblicket som jag själv kan tycka förtjänar både frispark, utvisning och gruppstryk.

Jag skriver nu från ett rum i soliga Halmstad. Staden sägs växa med en fjärdedel i folkmängd om sommaren samtidigt som tjejernas kjolar minskar lika mycket i längd. Paret jag bor hos har två söta hundar som jag ibland hjäper till att rasta. Jag har insett att hundar är riktiga "babe magnets"!

Det har varit en kort men bra avslutningsdag i Almedalen. Det startade regnigt men slutade soligt och glatt. Idag var det Lars Ohlys tur att gå upp i talarstolen och även om jag vet att jag är lite fläckad av mitt engagemang för handikappfrågor så hör faktiskt Ohlys tal till de bästa det här året, anser jag.

Stor uppståndelse infann sig i de egna leden då maria Wetterstrand, som första partiledartalare, tog F-ordet i sin mun. Hon sa faktiskt det - funktionsnedsättning! Att lokaler måste vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.