Igår kväll funderade jag på var min gräns går någonstans när det gäller att be en assistent om hjälp när jag och min man vill ha sex. Jag kom fram till att det inte var lätt att sätta någon egentlig gräns. Dels beroende på vem det är som ska hjälpa till och dels tycker jag att man vänjer sig vid saker. Jag menar att jag vet ju inte om jag 100 % bekväm med att ta emot hjälp i en viss situation förrän jag faktiskt befinner mig där. Jag beundrar människor som kan ta emot hjälp i denna situation helt naturligt. 

Sedan kommer jag att tänka på hur assistenten skulle ta detta. Hur ska hon reagera? Är det här någonting som assistenter funderar över eller tycker alla att det är självklart? Var går egentligen gränsen, när är det "något som ingår i jobbet" och när gör det inte det?

Många funderingar finns det. Vad tänker du?

Nu finns en diskussionstråd för projektet under Förbundet Unga Rörelsehindrade på Facebook. Här hittar du den:

• Diskussionsgrupp "En helmlighet känd av många"