Idag avslutas European Development Days. Det var ett stort arrangemang på Stockholmsmässan som pågick i fyra dagar och handlade om internationellt utvecklingssamarbete, demokrati och hur världen lever upp till de s k milleniemålen. Ett par huvudteman var återkommande och belystes lite extra på seminarium och i montrarna. Det var framförallt global ekonomi, medborgarengagemang och miljöpåverkan.

Kronprinsessan Victoria och Statsminister Fredrik Reinfeldt var två av de talare som öppnade hela mässan. Biståndsminister Gunilla Carlsson presenterade alla talare under öppningsceremonin.

Jag letade febrilt efter en plats avsedd för rullstolsanvändare och frågade till slut en av de som arbetade på mässan. Problemet växte sig snabbt till en intern kris och den internationella chefen för hela arrangemanget kom och sa att de hade en plats avsedd för rullstolar och att de just nu bara kontrollerade var den platsen var någonstans. Minuterna gick och några personer till kom och berättade att allt snart skulle ordna sig.

Det slutade med att jag blev visad en plats längst fram till höger i den jättelika Victoriahallen, som den kallas. När jag tittade mig omkring förstod jag snabbt att detta var en nödlösning och att de i själva verket inte alls hade tänkt så mycket på att det kunde komma någon besökare i rullstol. Ett ytterligare bevis på detta var att polisens avspärrningar hade lagt beslag på alla handikapparkeringar i anslutning till mässan och vägen från där man kunde stiga av bilen och till ingången på mässan, var kantad av höga trottoarer och till och med trappor. En konstapel insåg problemet och öppnade snabbt en grind så att jag skulle kunna ta en väg runt trappan. Då mötte jag istället ett par trottoarkanter som visserligen jag själv forcerade enkelt men som jag tror att andra kan ha haft jättestora problem med. Andra dagen hade de dock lagt en träramp som hjälp att ta sig upp på trottoaren.

Men jag vill återkomma till öppningsceremonin och det tillfälle då jag insåg att jag och min rullstol var felplacerad. Jag insåg nämligen att jag satt på VIP-läktaren, bland EU-delegaterna. När Kronprinsessan och Statsministern kom in i lokalen så passerade de bara ett par meter från mig. På vägen ut fick jag en förvånad blick av Statsministern och jag tänkte att han bara kunde undrat två saker:

1. Han tänkte: "Nämen lilla vän, nu har du nog satt dig på fel ställe!".

    eller:

2. Shit! Nu har vi delegater i rullstol. Nu måste vi tänka mer på tillgängligheten när vi har EU-möten.

Jag stod två pass i två olika montrar. Det var dels i SHIA:s monter. SHIA känner jag ju till väldigt väl sedan flera år tillbaka. Den andra montern tillhörde IDDC - International Disability and Development Consortium. IDDC var nytt för mig. IDDC:s medlemmar är ett antal europeiska organisationer som arbetar för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras och att personer med funktionsnedsättning, precis som alla andra, ska inkluderas i alla samhällsområden. IDDC försöker också sprida kunskap om olika frågor som rör personer med funktionsnedsättning med inriktning på mångfald, inkludering och internationellt samarbete. I montern stod också företrädare från de andra europeiska organisationerna och det var intressant att möte dem för att utbyta erfarenheter om hur de jobbar i deras länder och i deras organisationer.

På torsdagskvällen åkte jag till Liljeholmen och till SHIA:s kansli för att lyssna på en paneldebatt om konsekvenserna av EU:s tvekan att ratificera FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

 Jag var också åhörare på ett par olika seminarium. Det första seminariet som jag deltog på under torsdagen handlade om YARD - Young Ambassadors för Rural Development. De delgav sina erfarenheter om hur man gör röster hörda från unga människor som inte bor i storstäderna utan ute på landet. Morgan Tsvangirai, premiärminister i Zimbabwe, var inbjuden att tala men fick i sista stunden lämna förhinder att komma till Stockholm på grund av oroligheter i hand hemland. Kom gjorde dock Ellen Johnson-Sirleaf -president i Liberia, Muhammad Yunus - tidigare Nobelpristagare i ekonomi och grundare till Grameen Bank, Raila Odinga - Premiärminister i Kenya, Sylvia Mathews Burwell - ordförande i "the Bill and Melinda Gates Foundation's Global Development Programme" samt Ernest Bai Koroma - President i Sierra Leone.

På Fredagen var jag åhörare på ett annat seminarium som innehåll två paneldebatter kring temat: "Raise Your Voice - Hold Governments Accountable - Who are the Drivers of Change?"

Jag vill tacka SHIA (Solidarity Human Rights Inclusion Accessibility) för att jag fick möjligheten att deltaga. Det har varit två intensiva dagar och jag har träffat många intressanta personer.

Jag tycker dock att det kunde vara lite mer svensk media som rörde sig bland montrarna och i vissa seminarier där "VIP:arna" deltog (presidenter och premiärministrar exempelvis) kom ibland ungas erfarenheter bort litegrann, tycker jag. Detta gällde även seminariet som specifikt fokuserade på att höja ungas röster i samhället. Det var lite synd. Och arrangörerna får bakläxa på tillgängligheten. Ett exempel på dålig tillgänglighet var att alla matborden var i ståhöjd när vi skulle äta lunch. Det känns inte så genomtänkt i ett sammanhang som ska uppmuntra nätverkande.

Men i det stora hela är jag nöjd. Jag har fått värdefulla erfarenheter som jag nu bär med mig till nästa stora utmaning - som workshopledare i ämnet internationellt parnerskap och demokratifrågor i Stockholm och Botswana.