När något positivt har inträffat inom ett avgränsat geografiskt område, inom en begränsad tidsperiod, så tycker jag att man kan börja prata om att det är en modell. För andra gången på mindre än ett år slår sig afrikansk tillgänglighet in på utmanarlistan. För var någonstans annars på jordklotet sätter de igång omedelbart och snickrar ramper när de ser att vandrarhemmet har fått en gäst i rullstol?

Så var fallet här i Botswana för några dagar sedan. På grund av något missförstånd så får vi bo på ett lite billigare och därmed också mer otillgängligt vandrarhem. Personalen uppmärksammade, utan att jag hann säga något, att en del höga trösklar gjorde det lite jobbigt för mig.  De satte direkt igång och jagade fatt, eller snickrade, en ramp som faktiskt blev väldigt bra.

Naturligtvis är Afrika generellt sätt ingen lätt del av världen att åka till om man är beroende av god tillgänglighet. Men folk är väldigt vänliga och hjälpsamma och försöker möta behoven på de sätt man kan. I Sverige har jag aldrig varit med om att någon lyft ett finger för att snickra en ramp när de ser att jag har problem att ta mig över en tröskel. Det blir bara en upprepning av ursäktanden  och ibland ett litet skuldbelagt leende.

Så härmed refererar jag till den "Afrikanska modellen" när det gäller att göra saker på studs, när man ser att det behövs och utan en massa krångel.