På vilket sätt ökar det valfriheten för de som inte har råd eller de som inte har kunskapen att välja ett hjälpmedel som  passar deras behov?

Arbetsterapeutens tjänster är redan avgiftsbelagda i min kommun. Mer och mer blir till egen bekostan i vårt samhälle. Det är saker som jag inte valt att vara beroende av utan som har blivit min lott eftersom jag föddes med en funktionsnedsättning.

Det pratas mycket om ungdomars ekonomi idag. Men det borde pratas mer om vilka kostnader ungdomar med rörelsehinder har. Jag tror många hade fått sig en tankeställare.

En del jämför rullstol med skor vilket är helt felaktigt. Jag köper skor trots att jag sitter i rullstol. Rullstolen är mina ben och dessa är, vad jag vet, i normala fall gratis. Valfriheten kan bara utnyttjas om du har en förmåga att jämföra priser och kvalité. Du måste dessutom ha tid, energi och vilja att göra sådana jämförelser. Och för en som tidigare har fått hjälpmedlet gratis blir det alltid en kostnad - dvs en nackdel.

Den här nya taktiken får vi se upp med. Det är lätt att kostnaderna skenar iväg. Handikappersättning täcker bara en bråkdel av det verkliga merkostnaderna på grund av en funktionsnedsättning. Men många ser inte ens de små utgifter som tillsammans blir en förmögenhet för någon som redan tvingas vända 5-kronor.

Valfriheten är för konsumenter. Men jag är inte någon konsument som av fri vilja längtar efter att köpa mina hjälmedel. Risken är att vi i framtiden får se människor som tar sig fram på skateboardar och hemmagjorda rullstolar.