Under senaste året har Förbundet Unga Rörelsehindrade uppmärksammat mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar. Det har vi gjort dels på begäran av våra medlemmar och dels genom att följa debatter i media och de nyhetsartiklar som publiceras i ämnet. Vi har även genomfört en temahelg om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar och vi förde en debatt med en FI-medlem (Feministiskt Initiativ) under Almedalsveckan.

För det första reagerar jag som man över att så få män tycks förstå detta problem. En vanlig kommentar som vi får är att kvinnor slår män också och att "alla män slår ju inte". Nej det är visserligen sant. Men det finns omständigheter som gör att att vi har den frågeställningen. På temahelgen konfronterades jag med just fokuset på kvinnor med funktionsnedsättning för första gången. Tidigare hade jag väl inte trott att problemet skulle skilja sig för kvinnor med eller utan funktionsnedsättningar. Men då tog kursledaren fram en bit papper. Hon sa att papperet representerade vårt livsutrymme. Bit för bit rev hon av en bit papper när hon förklarade hur kvinnans beroendeförhållande till mannen gjorde att kvinnans livsutrymme förminskades ständigt. Det kunde röra sig om att mannen ville att kvinnan skulle stanna hemma istället för att jobba, inte umgås med sina vänner, inte träffa sina föräldrar. Allt detta inträffar successivt och till slut återstår bara en liten bit papper som ska representera kvinnans kvarvarande livsutrymme. Då återstår väldigt få personer i livet för kvinnan att förlita sig på och be om hjälp. Och det är ofta då första slaget inträffar.

För kvinnor med funktionsnedsättningar kan man tänka sig att beroendet är mycket större. Det finns ett beroende till en personlig assistent, ett ökat beroende till anhöriga och kanske en fysisk underlägsenhet till sin partner som är mycket större än för kvinnor utan funktionsnedsättningar. Under temahelgen berättade man om fall där mannen njöt av att se en kvinna med synnedsättning göra illa sig på en stol som han medvetet ställt i vägen för henne. Hot om att inte ge nödvändig hjälp eller att inte hjälpa till att ge livsnödvändig medicin kan också förekomma.

Jag tror att det finns ett stort mörkertal. Jag tycker att Förbundet Unga Rörelsehindrade ska göra mer för att ge ett funktionshinderperspektiv på debatten om mäns våld mot kvinnor. Jag tror till och med att vi kan göra problematiken mer lättförstålig eftersom det blir så konkret i dessa fall.

Vi vet redan att vi har en del kunskaper inom förbundet. Men vi vill gärna ha mer. Fler erfarenheter och kanske kan vi stötta varandra. Vad gäller oss män så kan vi göra mycket genom att inte titta bort när vi ser att något inte står rätt till och besvara en kvinnas rop på hjälp.

Jag vänder mig till dig som medlem om hur vi bäst kan jobba med detta. Hur ska vi göra? Vad ska vi göra?

Vi kommer inte att skicka ut någon information via vanlig post då risken kanske finns att just du är drabbad och att din partner ser brevet från oss. Därför kan vi inte göra så mycket mer än att gå den här vägen. Vi lovar att vi behandlar dina erfarenheter respektfullt och privat. Och du får vara anonym.

På sikt hoppas vi kunna starta upp någon form av nätverk där vi kan stötta varandra och lära oss mer utifrån varandras erfarenheter.