Här kommer som utlovat andra delen i mitt bloggande om den aktiva dödshjälpen. Idag tänkte jag komma in på mer konkreta argument som jag har mött under mina många diskussioner om aktiv dödshjälp, samt givetvis mina motsvar på dessa.

"Men djuren får ju dödshjälp.."

.."så varför ska inte människor få det?". Det är en vanlig fråga som jag får. Svaret är enkelt. Vi må dela många av de instinkter som djuren har. Men i fråga om förutsättningar är vi väldigt olika. Djuren anpassar sig till sin omgivning för att överleva, medan människan har en förmåga att anpassa omgivningen efter våra behov. Resultatet blir att vi får helt andra förutsättningar än djuren att vid samma typ av skada leva ett liv med god livskvalitet.

"Om jag drabbas av olycksfall, blir obotligt sjuk eller av andra orsaker inte kan ge min vilja tillkänna.."

Föreningen Rätten Till En Värdig Död (RTVD) driver frågan om s k livstestamenten. På deras hemsida finns ett färdigformulerat brev där du i händelse av svårt insjuknande eller olycksfall kan avsäga dig livsuppehållande åtgärder, om du skulle mista förmågan att uttrycka din egna vilja.

Problemet med dessa livstestamente är, som jag var inne på igår, att din vilja idag kan skilja sig helt från vad som är din vilja imorgon. Ibland kan rädslan inför ett befarat sjukdomsförlopp vara mer plågsam än själva sjukdomstillståndet. Det finns alltid en chans att den sjukdomsbild man har befarat inte medför den totala avsaknaden av livskvalitet som ofta målas upp  av förespråkarna av aktiv dödshjälp. Därför är det extra riskabelt, anser jag, med ett färdigformulerat brev som bara späder på känslan om att det är bråttom att fatta ett beslut. I det här fallet kan beslutet vara oåterkalleligt.

"Vi har svårt att förstå att humanitet och omtanke är samma som mord"

Rubriken ovan är ett citat från RTVD:s hemsida. Att lägga beslag på begrepp som humanitet och omtanke är en vanlig taktik av förespråkarna. Det syftar till att få mig som motståndare att framstå som motsatsen, dvs inhuman. Det här ska man inte låta sig skrämmas av då begrepp som humanitet och omtanke kan ligga som värdegrund både för dig som motståndare och för förespråkarna. De är inga begrepp som går att ta patent på och det mest effektiva sättet att bemöta detta icke-argument är att helt enkelt ignorera det. Det är lätt att bli provocerad i en sådan här debatt och då går ofta värdefulla åsikter om intet.

"Men jag kräver tydliga regler.."

Tydliga riktlinjer för hur den aktiva dödshjälpen ska praktiseras efterfrågas ständigt, även av förespråkarna. Dock har jag ännu inte hört någon vettig redogörelse för hur sådana riktlinjer kan se ut. Det pratas ofta om krav på utlåtande från två av varandra oberoende läkare. I andra sammanhang hörs krav på domstolsbeslut. Faktum är att man i USA redan har haft minst ett sådant fall. "Terri" Schiavo hamnade i djup medvetslöshet som ett resultat av en allvarlig ätstörning.  Efter tio veckor konstaterade läkarna att hennes tillstånd inte skulle förbättras och att hon formellt befann sig i vad som på engelska kallas persistent vegative state (PVS). Notera att detta tillstånd skiljer sig formellt från koma och att vara hjärndöd.

1998 gav en amerikansk lagändring närmast anhöriga möjligheten att, efter en domstols godkännande, stänga av de system som håller en PVS-patient vid liv. Hennes make Michael ansökte om detta men Terris föräldrar höll inte med. Efter ett antal rättegångar och flera överklagande fick maken rätt och matsonden stängdes av. Som ett resultat av detta dog Terri, efter ca 2 veckors tid, av svält.

Mina kommentarer till fallet med "Terri"

Först av allt vill jag beklaga att debatten i USA mest kom att handla om religionens konflikt med lagar och självbestämmande. Jag hade gärna sett att att man gått lite djupare i de juridiska dilemmat som detta fall ger upphov till och inte minst den glidning som skett mellan passiv (som enligt vad jag kan minnas var förbjuden i den aktuella delstaten) och aktiv dödshjälp. Detta brukar beskrivas som "det sluttande planet", dvs att en sak leder till en annan och till slut har vi ingen kontroll över utvecklingen längre. Vad jag kan minnas kallades handlingen för passiv dödshjälp men jag förstår inte hur en avstängning av sonden som förser patienten med näring kan anses vara en passiv handling. Dessutom vill jag kalla metoden för inhuman då död genom svält, enligt mina källor, inte är den humana död folk ibland tror.

Den juridiska aspekten anser jag handla om att maken kan ha ett egenintresse av Terris död. Förmodligen hade hon livsförsäkringar som maken sedan kunna kvittera ut. Det kan också tänkas att maken, efter alla dessa år som Terri varit sjuk, inte orkade längre. Risken för påtryckningar och egenintressen av anhöriga framhåller jag som ett av de starkaste argumenten mot dödshjälpen. Personer med funktionsnedsättningar befinner sig ofta redan i beroendesituationer vilket riskera att leda till påtryckningar eller hot om att inte finnas till hands för den sjuke.

Även till sjukvården befinner sig patienten i en beroendesituation och läkaren i en maktposition. Jag hyser all respekt för vårdpersonal men bara vetskapen om maktförhållandet mellan patient och läkare gör att jag tror att många personer med funktionsnedsättningar kommer att vara rädda för att söka läkarvård. Enligt rykten har åldre människor i Holland skaffat sig "visitkort" där de har uttalat sin önskan om att inte utsättas för aktiv dödshjälp. Förtroendet för att omgivningen ska veta och agera efter ens eget bästa tror jag inte alltid finns bland de människor som kan tänkas komma på fråga för aktiv dödshjälp. Därmed faller också argumentet om att detta bara skulle beröra de som vill ha aktiv dödshjälp. Oron sträcker sig uppenbarligen vidare till de som vill avstå denna "rätt".

Härmed avslutar jag min bloggserie om den aktiva dödshjälp. Förmodligen finns det anledningen att komma tillbaka till ämnet. Tack för att du läste det här!