Föreläsningarna gav oss bra kunskap om bl.a. hur vi ska påverka media, hur vi ska förbättra vår mötesteknik och konkreta frågor som vi vill arbeta med. Vi ska inte heller glömma medhjälpare och personliga assistenters perspektiv som framförallt framkommit under de många informella samtal som uppstår när man befinner sig på samma båt. Trots ovädret så tyckte jag att alla var positiva och ska jag sammanfatta helgen så blir det framförallt förmågan att se lösningar och inte problemen.

Viktigt tror jag också att det är att vi syns. Ett gäng rullstolar på ett ställe sätter ofta tankeverksamheten i rörelse hos många människor. Vad gör de här? Vem är dem? Vad gör dem? Det är precis det som är en förutsättning för att klara av att genomföra de förändringar som finns. Vi måste visa att vi  finns och att vi vill finnas bland folk. Vi måste visa att vi har kul och lever som vilka andra ungdomar som helst.

En stor utmaning nu är att fortsätta att öka i medlemsantal. Vi får inte heller tro att de saker som vi kommit överens om under helgen löser sig själva. Jag hoppas att styrelsehelgen blir en startpunkt för ytterligare samarbeten och idéer. Snöovädret känns som en symbol för de motgångar som vi, precis som alla andra organisationer, möter ibland. Tillsammans, förbundsstyrelse och regioner, medlemmar och personal, så visar vi att vi inte ger upp för att det blåser lite.