Igår såg jag ett konstigt program på MTV. Det var så dumt att jag bara var tvungen att kolla. Det var en dokusåpa där ett gäng heterosexuella killar och ett gäng lesbiska kvinnor skulle tävla om en kvinna som själv var bisexuell. Jag hoppas att programmet var vinklat eller inte speglar verkligen för kan vi män verkligen vara så dumma?! Det dröjde inte länge förrän killarna började stöta på allt som rörde sig. De försökte inte minst, med sina olika parningsdanser, locka de lesbiska kvinnorna. Till slut började de bråka med varandra. Är det någon mer än jag som ser det typiska flockbeteendet från djurens rike? Stundtals kändes det litegrann som om jag tittade på "Mitt i naturen".

En strategisk lagd hane fick för sig att ändra taktik när inte kvinnorna verkade fatta tycka för våldsverkare. Han kämpade för att få fram sin känslosamma sida och fällde en tår som föll mot den bisexuella kvinnans bara axel. Detta fick henne förstås att smälta som smör i solskenet. Dock gjorde sig samme man en stund senare skyldig till att klappa en av de lesbiska kvinnorna på baken vilket är lika med bråk.

Programmet kanske inte är av speciellt högt intellektuellt värde men underhållningsvärdet var stort. Jag vet inte om man kan anses vara macho om man sitter i rullstol. Jag har aldrig känt mig riktigt macho. Det har jag aldrig gråtit över men skillnaden mellan mig och en macho är att jag skulle kunna gråta om jag hade behövt det.

Bland andra funktionshindrade så har jag märkt att det anses lite macho att åka rulltrappa. Jag har t.o.m blivit instruerad i rulltrappeåkning. Men efter ett antal rulltrappeincidenter så inser jag att rullstolsburna är lika lite gjorda för att åka i rulltrappa som att gå. När jag var i Japan så åkte jag och några andra i rullstol rulltrappa efter varandra. Plötsligt stannade räcket vi höll i trots att trappan fortfarande gick vilket gjorde att det kändes som vi simmade i rejäl motström. Vi paddlade med armarna och försökte hålla kvar så gott det gick. Jag hade förmånen att kunna sätta ner mina fötter och på så sätt hålla mig kvar. Jag tittade bakåt och såg hur långt det var ner och plötsligt slog det mig hur illa det kunde gått.

Några dagar senare besökte jag och en kompis ett annat varuhus och vi bestämde oss för att utmana ödet en gång till. Jag missbedömde dock rulltrappans bredd vilket fick till följd att min stol blev för bred för den smala rulltrappan och jag fastnade trots att trapporna fortsatte att gå.

En tredje incident hände på Heathrows flygplats i London. Jag hade vid det här laget lärt mig att undvika rulltrappor men en kille orkade inte vänta på hissen och for iväg som ett skott nerför rulltrappan. En personal från flygplatsen ropade efter honom att det fanns en stolpe längst ner för att förhindra att barnvagnar och rullstolar skulle ta rulltrappan.

- För sent, skrek han tillbaka som svar halvvägs ner för rulltrappan.

Att åka rulltrappa är alltså lika dumt som för en man att stöta på en lesbisk kvinna. I båda fallen kan man slå sig rejält.

Till sist vill jag berätta om mannen som just hade sett sitt lag ta SM-guld. Han gick, tillsynes nästan tvångsmässigt, med händerna sträckta i 90 graders vinkel rakt upp i luften. Han måste insett att det såg fånigt ut. Han gick så där under flera minuter tills han försvann bortom mitt synfält. Han var inte ledsen. Han var stolt och lycklig. Men det måste vara ett jäkla handikapp när han skulle knyta sina skor.